Idag är det många unga (ibland för unga) som skaffar barn, jag tillhör den unga gruppen, 24 år och har 2 barn. Men jag har ett långt och stadigt förhållande sedan många år tillbaka (8 år firades det i mars 2014), kan även tillägga att den mannen jag är gift med är den mannen jag förlorade min osuld till. (Låter nästan som om jag skulle söka acceptans från er läsare)

Men det spelar ingen roll egentligen hur ung man än är när man skaffar barn så länge man är en bra förälder! Ålder är ingen riktig garanti på mognad! Jag vet av människor som är både över 30, 40 och 50 års åldern som beter sig som om dom vore tonåringar!  Sedan har jag mött 16 åringar som har mer vett i huvudet än de flesta människorna idag.

Så bara för att ordspråket lyder "med ålder kommer vishet" så innebär det inte att man blivit klokare då man inte tagit in och verkligen lärt sig.

Är det så svårt att tro att någon i min ålder väljer att ha en familj istället för att knulla runt i hela Sverige och supa järnet varje helg ? Jag vet att jag inte är ensam om detta, men ändå verkar det vara så pass få som gör detta att det blir som en chock för allmänheten. 

Ska livet gå ut på hur många dagar man har varit full?

Ärligt talat så då jag ser 30+are som rynkar på näsan åt barn och ser så högfärdig ut då dom möter en trött småbarns mamma eller pappa så tycker jag nästan synd om dom, eller vissa som verkligen spelar över tycker jag är patetiska. 

Att skaffa barn är det bästa jag gjort! Kanske inte för min "umgänges krets" som jag hade då, men de som började ignorera mig i samband med första graviditeten var inga riktiga vänner.  Det var något som blev väldigt tydligt väldigt fort! 

Sluta ge konstiga blickar åt de som vill ha en familj innan 30! Vi skäms inte, vi vet att vi knullat i alla olika ställningar för att producera en liten människa,  en liten människa som betyder allt ♡